Maken av Gun-Britt Sundström (1976)

Jag tipsades av en vän om att hennes tonåriga dotter plöjt genom boken ett flertal gånger, och blev nyfiken på vad som kunde vara så intressant med denna, inte helt moderna, bok av en författare som jag knappt visste fanns. Jag gjorde slag i saken, och blev inte besviken.

Visst kan man tycka att ämnet var väl tunt – ett förhållandes uppgångar och nedgångar, avslut och nya försök – men sättet boken är skriven på döljer effektivt upprepningarna.

Den är en frisk fläkt, skriven på 70-talet, och handlar om 60-talets studentliv och spirande vuxenliv. En kvinna och hennes känsloregister står i centrum.

 

Den är skriven i jagform med en självdistans och självironi som får en att skratta högt och ofta igenkännande. ”Maken” kallar hon, både som en besvärjelse och på skämt, den man som är inblandad i hennes liv.

Man får följa både deras intellektuella möte och deras sexualliv, och för tiden är det ganska frispråkigt. Något som kan te sig som en lustifikation nuförtiden är att hon demonstrativt vägrar att laga mat, och hon trycker så mycket på det att man förstår att det var kontroversiellt på den tiden.

Men mycket känns aktuellt – kanske är det eviga frågor – även idag. Det ord som främst dyker upp när man tänker på stilen är "käck". Det är en käckt skriven bok.

  Tillbaka till Boktyck