Kvinnorummet av Marilyn French (1977)

Man befinner sig i ett hav av kvinnors erfarenhet, ofta minutiöst skildrad så att man verkligen känner t.ex. våndan i att besluta om man ska ta det krypande barnet uppför hyreshustrappen och lämna vagnen med varorna nedanför och riskera att de blir stulna och att barnet ramlar ned medan man hämtar det, eller om man ska ta upp varorna först och riskera att barnet råkar ut för något nere i portuppgången i väntan på mamma.

Många sådana små avgöranden som växer ihop till ett hårt självutplånande arbete i en amerikansk hemmafrus liv på 50-talet och därtill maken som kommer hem och förväntar sig en parant hustru som finner glädje i att passa upp på honom och som inte kan förstå att hon istället är trött - hon har ju bara varit hemma hela dagen.

 

Marilyn French är noggran med detaljer och övertygande i språket. Hon berättar om flera kvinnoöden och om hur de på olika sätt konfronteras med ödesbestämdheten i sina liv, hur de upptäcker mönstren och försöker intala sig att allt står rätt till ända till de inte orkar låtsas längre eller så kanske spriten tar överhanden eller ännu värre. En del går under, en del fortsätter låtsas och en del bryter sig loss och banar en egen väg i livet, och allt har sitt pris.

Man får följa Miras liv och parallellt får vi följa hennes vänners liv, en del försvinner och nya tillkommer. I början av boken handlar det om parbildning, äktenskap och klättrandet på den social stegen, därpå föjer sönderfall och ur spillrorna ett skapande av nya liv. Boken är ett panorama över amerikanskt kvinnoliv på 50, 60 och 70-talen. Mycket läsvärd.

  Tillbaka till Boktyck