På villostig av Alice Lyttkens (1963)

I Gustav III:s Stockholm utspelar sig en liten historia som speglar händelser och mentaliteter i större och mindre perspektiv. De stora – jakten på oliktänkare, fattigdom och prostitution ställs mot de lilla – medlöperi, fint folk och dygd.

Den övergripande frågan är som ofta i Alice Lyttkens romaner frågan om kvinnans ställning i samhället och hur hon upplever den och hur hon på olika sätt försöker hantera den. Antingen som Catrin Ambrosia, romanens hjältinna, genom att göra uppror och vägra finna sig eller, som fru Ambrosius, genom att stilla tiga och lida och ta ut sin frustration på dem som står ännu lägre i rang.

 

Mamsell Fridbom, fru Ambrosius antagonist, definierar dygden och får med mycket av den dubbelmoral som kanske frodades i förnäma kretsar på 1700-talet:

"Det finns tvenne sorters dygd, nådig fru Ambrosius, den som hon således företräder och den jag företräde... Den ena sorten utmärker sig för obildning, inbilskhet och intolerans, desslikes för pösande självgodhet över denna förmenta dygd. Den sorten kallar hon, fru Ambrosius, dygd, men jag kallar den odygd. Den andra sorten utmärker sig för givmildhet, överseende och livsglädje. Den kallar jag dygd, men hon kallar den odygd."

  Tillbaka till Boktyck